Från helhet till detalj: ett avvikande exempel

Förberedelser inför Jordmarknaden, ett evememang organsierat av Mossutställningar på Strömparterren den 19:e maj 2019.

Arkitekturrevisionens kartläggning bottnar i en upptäckt hösten 2018; att det saknas ett samlat och tillgängligt register över de bostäder som avyttrats från Stockholms stads kommunala bostadsbolag. Genom idogt arkivarbete har vi nu lyckats sammanställa detta register; från ombildningen av Fikonträdet 19 på Kungsholmen (1979) till ombildningen av Exponeringen 2 i Högdalen (2014). Ett tidsspann på närmare 35 år och däremellan:

  • 926 fastigheter ombildade (över 40 000 bostäder)
  • 244 fastigheter sålda till privata bolag och privatpersoner (över 17 000 bostäder)1

Till dessa försäljningar tillkommer försäljningar av kommunägda centrumanläggningar, kontorsbyggnader, förskolor, skolor, vård- och omsorgsboenden samt försäljningar av bostadsfastigheter till kommunägda bolag i andra kommuner (av vilka en del senare sålts till privata ägare)2. Försäljningarna har genomdrivits under såväl borgerliga som socialdemokratiska mandatperioder, dock med skilda ideologiska motiv3.

Vad vi har ringat in är 40 år av kommunala fastighetsförsäljningar vilka på ett radikalt sätt har ritat om ägandestrukturen i Stockholms stad. Enligt Göran Therborn, professor i sociologi vid Cambridge University, är Sveriges huvudstad den stad i Europa där segregationen ökat mest under den tid som avyttringarna ägt rum4. Bostadsprivatiseringens tvenne eggar – ombildningarna och beståndsförsäljningarna – har haft del i detta, dock med helt olika utfall (vilket vi kommer att fördjupa oss mer i framöver).

Identifieringen av sålda fastigheter är ett första steg för oss att framställa denna utveckling på ett mer konkret sätt än vad som hittills gjorts. Genom komplettering av relevant data – säljdatum, fastighetsinformation, prisuppgifter, jämförbara marknadspriser etc – hoppas vi på att kunna göra den nu heltäckande kartan mer ”högupplöst”. På så sätt möjliggör vi en rörelse över ett större skalregister; från staden och stadsdelen till kvarteret, fastigheten, byggnaden och kanske hela vägen till den enskilda bostaden.

Jordmarknaden


Söndagen den 19:e maj bjöds vi in att medverka på Jordmarknaden, ett mycket trevligt arrangemang anordnat av den ideella föreningen Mossutställningar, som den första akten av deras fleråriga projekt Konstnärliga avsmyckningar av Norra Djurgårdsstaden. Ambitionen med projektet är att diskutera hållbarhet i stadsbyggnadsprojekt i relation till den framväxande stadsdelen. Jordmarknaden blev ett tillfälle för oss att presentera vårt arbete inför publik samt att pröva rörelsen mellan några av ovan nämnda skalnivåer i ett för oss nytt och intressant sammanhang. Med oss till ett regnigt Strömparterren hade vi tre A3-pärmar med diskussionsmaterial:

Nedan följer en kort summering av den undersökning som låg till grund för den tredje pärmen, den om försäljningen av fastigheten Tallen 31.

Tallen 31

Tallen 31 i Stockholms innerstad.

Fastigheten – tidigare Tallen 16 och 17 – är belägen på en av landets mest exklusiva adresser; Villagatan på Östermalm. Fastigheterna tillföll staden genom Svenska Bostäders förvärv av det statligt ägda fastighetsbolaget Burspråket AB 1995; en affär som i sin tur kom till stånd genom försäljningen av Orminge (1 300 bostäder) till Wallenstam AB (som vi tidigare har visat så har hela Ormingebeståndet sedan millenieskiftet successivt ombildats till bostadsrätter).

Tallen 31, tidigare Tallen 16 och 17. Idag påbyggda från sina ursprungliga tre våningar.

Byggnaderna uppfördes som de första flerbostadshusen i Henrik Palmes stadsbyggnadsprojekt Villastaden – ursprungligen planerat som en trädgårdsstad med enfamiljshus – och ritades av bröderna Axel och Hjalmar Kumlien. Det ena huset fungerade under större delen av 1900-talet som ambassadbyggnad (Sovjetunionen; 1936-1971, Nordkorea; 1971-1988), medan det andra huvudsakligen uppläts åt föreningsverksamhet i Engelbrektskyrkans regi.

(Del av) Tallen 31, tidigare Tallen 17, i Villastan (Östermalm).

I slutet av 1990-talet – med hemlöshet som ett växande problem – föreslår de styrande socialdemokraterna att husen byggs om till utslussningsboende för hemlösa. Planerna bemöts med lokala protester och när de borgerliga återtar makten i stadshuset hösten 1998 så säljs fastigheterna istället till en nygrundad bostadsrättsförening. Husen byggs om till 10 bostäder om 200-300 kvm. En av initiativtagarna till förvärvet – grundaren till ett av landets största byggbolag – stod för ombyggnationen och använder idag sin bostad som övernattningslägenhet medan han huvudsakligen bor på annan ort.

Annons SvD (1999).

Tallen 16 och 17 faller på sätt och vis utanför ramarna för vår undersökning, då fastigheterna vid tidpunkten för försäljningen inte bestod av bostäder. Delvis därför tyckte vi också att de kunde vara intressanta att lyfta fram i samband med Jordmarknaden och därmed låta det udda exemplet tjäna som språngbräda för en diskussion kring kommunala avyttringar. Husen – en gång samlingsplatser för kommunistiska diplomater och kyrkliga scouter – är ett udda uttryck för 1990-talets ideologiska kamp; den mellan ambitionen att genom kommunalt ägande och förvaltande minska segregationen i innerstaden å ena sidan och att privatisera stadens fastighetsbestånd å den andra.

Tallen 17 plan 2; som kontor och tjänstebostäder för den sovjetiska ambassadpersonalen (överst) och som bostadsrätt (underst).

Spåren av denna kamp – ur vilken den borgerliga privatiseringsivern alltså gick segrande – är idag utplånade. Genom att lyfta exemplet Tallen 31 vill vi peka på ett särskilt historiskt ögonblick där det fanns såväl möjlighet som ambition att upplåta dessa byggnader åt andra verksamhetsformer, i ett område dominerat av ambassadbyggnader och luxuösa bostadshus.

Detalj rekonstruerad under Jordmarknaden, ungefärlig skala 1:1.

Som vi skrivit om tidigare så vilade den socialdemokratiska förvärvspolitiken på en avregionalisering av allmännyttan och en privatisering av fastigheter utanför kommungränsen och i Husby. Ambitionen att bryta innerstadens segregation mellan upplåtelseformer måste läsas i ljuset av effekterna i dessa områden, vilka vi som utlovat kommer att återkomma till.

1 Beståndsförsäljningar ännu med viss felmarginal.
2 Vi koncentrerar oss på fastigheter med Skatteverkets typkoder 320 (hyreshusenhet; bostäder) och 321 (hyreshusenhet; bostäder och lokaler). För försäljningar av kommunägda centrumfastigheter hänvisar vi till Vem äger staden, vilka intresserar sig för just detta.
3 Socialdemokraterna i Stockholm har dock aldrig öppnat upp för ombildningar.
4 Kapitalet, överheten och alla vi andra (Göran Therborn, 2018)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gå till toppen
Arkitekturrevisionen