Dragkamp om allmännyttan (1991-1998)

Forellen 7 (Karlavägen 56, Sibyllegatan 55-57) på Östermalm; en av de omkring 150 fastigheter som förvärvades av Stockholms kommunala bostadsbolag under åren 1995-1998, företrädesvis i innerstaden med syftet att bryta segregationen. Likt merparten av dessa ombildades Forellen 7 till bostadsrätter under 00-talet.

I föregående text behandlade vi avyttringarna av Stockholms stads utomkommunala bostadsbestånd. Detta bestånd – det byggda svaret på 1960-talets bostadsbrist – såldes successivt av under främst 1990-talet. Som nämnt så var försäljningarna ett borgerligt beslut från början (1991), men kom till störst del att genomdrivas under socialdemokratisk flagg (1995-1998). Det finns dock en avgörande skillnad, som endast berördes kortfattat i texten. För att tydliggöra denna skillnad skiftar vi nu fokus från grannkommunerna till Stockholms stad.

För om de borgerliga partierna under 1990-talet hade som målsättning att krympa – eller rentav avveckla – stadens allmännytta som helhet, så handlade Socialdemokraternas försäljningar till privata bolag om att renodla allmännyttans förvaltningsområden och att finansiera fastighetsförvärv i innerstaden.

Ombildningar av allmännyttans bestånd i innerstaden 1991-1994.

I skuggan av finanskrisen hade 42 fastigheter – omkring 1 500 bostäder – ombildats till bostadsrätter under den borgerliga mandatperioden 1990-1994. Med få undantag rörde det sig om kulturhistoriskt värdefulla innerstadsfastigheter, företrädesvis förvärvade av de kommunala bolagen inom ramen för de program för bostadsförnyelse som inleddes i början av 1970-talet. De ombildade husen utgjordes främst av vad som tidigare definierats som ”halvmoderna” bostadshus, ofta uppförda under förra sekelskiftets byggboom och med lägenheter utan badrum och tillgång till varmvatten. Privatägda och eftersatta fastigheter som genom kommunens förköpsrätt alltså moderniserats till godtagbar standard för att 10-20 år senare avyttras ifrån allmännyttans fastighetsbestånd.

Från vänsterhåll menade man att en snedfördelning mellan upplåtelseformer i innerstaden spätts på av det tidiga 1990-talets ombildningar, med ökad segregation som följd (till omfördelningen kan läggas en påtaglig ökning av andelen ombildade privata hyresrätter sedan 1970-talets andra hälft). Den låga andelen kommunägda bostäder i innerstaden rimmade illa med bostadsbolagens riktlinjer om att kunna erbjuda ”ett varierat utbud av attraktiva bostäder”, menade man vidare. Andelen allmännyttiga bostäder i innerstaden var vid vänsterns maktövertagande 1994 omkring 20 procent, att jämföra med omkring 6.5 procent idag.

1995 ges därför nya direktiv till de kommunala bostadsbolagen; aktiv försäljning i de ytterstadsområden där allmännyttan dominerar (inklusive fastigheter utanför kommungränsen) och förvärv i innerstaden. För att bryta segregationen mellan upplåtelseformer genomförs under åren 1995-1998 därför ett antal större beståndsförsäljningar till privata bolag:

1995: Orminge (Wallenstam, 1318 bostäder)
1996: Vårby gård (Realia, 744 bostäder)
1996: Husby (Wallenstam, 570 bostäder)
1997: Salem (Förstaden, 1300 bostäder)
1997: Bollmora (Förstaden, 1657 bostäder)
1998: Husby (Förstaden, 960 bostäder)

Inom stadens gränser blir stadsdelen Husby ett slags testlabb för socialdemokratiska privatiseringar. En dryg tredjedel av stadsdelens totalbestånd avyttras i två omgångar, 1996 och 1998. Efter att under drygt 20 års tid ha sålts vidare till en lång rad olika fastighetsägare ägs idag samtliga fastigheter av Hembla, ett dotterbolag till Carnegie med världens största riskkapitalbolag – amerikanska Blackstone – som majoritetsägare (till Husby och Blackstone kommer vi att återvända framöver).

Till ovan nämnda beståndsförsäljningar tillkommer avyttringar av enskilda fastigheter till större och mindre bolag, där det nygrundade Förstaden Bostads AB är den enskilt största köparen (utöver nämnda områden förvärvas också flera fastigheter i Solna och Sundbyberg). Av omkring 8 500 sålda bostäder i ytterstaden under perioden 1995-1998 står Förstaden – med kooperativa KF Invest som majoritetsägare – för omkring hälften av köpen.

Samtidigt förvärvar de kommunala bolagen alltså fastigheter under denna mandatperiod. Förvärven kan delas in i två kategorier; förvärv av statligt majoritetsägda fastighetsbolag med betydande bestånd i innerstaden samt punktvisa förvärv av privatägda innerstadsfastigheter och fastighetsbestånd. Genom den förra kategorin kringgår bolagen den hembudsrätt som ger hyresgästerna möjlighet att ombilda fastigheterna till bostadsrätter, vilket väcker ilska hos den borgerliga oppositionen. Man menar också att fastigheterna sålts till stadens bolag till priser långt under marknadspris.

1995: Burspråket AB (förvärvat av Svenska Bostäder AB)

    • 575 bostäder i innerstaden
    • 40 bostäder i ytterstaden
    • 740 bostäder i övriga länet

1996: Lodet AB (Svenska Bostäder AB)

    • 580 bostäder i innerstaden
    • Enstaka fastigheter i Enköping, Hedemora och Rättvik

1996: Nanur AB (AB Familjebostäder)

    • 602 bostäder i innerstaden
    • 203 bostäder i ytterstaden

1997: VF Fastigheter AB (Svenska Bostäder)

    • 106 bostäder i ytterstaden

Bolagsförvärven omfattar sammanlagt 1 757 bostäder innerstaden, 349 bostäder i ytterstaden, 740 bostäder i övriga länet samt ett fåtal bostäder i övriga delar av landet. I synnerhet Svenska Bostäders förvärv av Burspråket leder till borgerliga protester, då man ser ogillande på bolagets stora andel fastigheter utanför kommungränsen, en invändning som delas av Socialdemokraternas samarbetspartner Miljöpartiet. Lösningen blir ett löfte om att sälja dessa fastigheter, vilket sker till olika privata aktörer under åren som följer.

Utöver ovanstående bolagsförvärv förvärvar allmännyttan ytterligare 58 fastigheter från privata fastighetsägare. Fastigheterna omfattar 1 760 bostäder i innerstaden samt 346 bostäder i ytterstaden. Inom kommunens gränser förvärvas under perioden 1995-1998 sammanlagt 139 fastigheter med totalt 4 212 bostäder (3 517 bostäder i Stockholms innerstad och 695 bostäder i ytterstaden), vilket kan jämföras med de omkring 8 500 sålda bostäderna utanför kommungränsen och i Husby.

Ombildningar av de fastigheter som förvärvades 1995-1998.

Fram till 1998 – då de borgerliga partierna återtar makten i Stadshuset och för första gången genomdriver ombildningar i större skala – genomförs alltså kommunala förvärv av tusentals bostäder i Stockholm, företrädesvis i innerstaden. Aldrig har allmännyttan ägt och förvaltat så många bostäder i Stockholms innerstad som hösten 1998 (totalt sett var de kommunala bostadsbolagen som störst kring 1990). Ironiskt nog har merparten av 1990-talets kompensatoriska förvärv idag ombildats till bostadsrätter, liksom en stor del av det kommunala bostadsbeståndet i övrigt. Av det förvärvade innerstadsbeståndet – avsett att genom långsiktig kommunal förvaltning motverka segregationen i centrala Stockholms – återstår idag en dryg tiondel (383 lägenheter). Något tillspetsat kan man säga att socialdemokraterna kom att bidra till den segregation mellan upplåtelseformer man sade sig vilja stävja.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *