40 år av privatiseringar av Stockholms allmännytta
Annons hos mäklaren Husman Hagberg för en 2:a på Pilgatan 26 (montage).
För 40 år sedan idag, den 19 februari 1979, fattade det kommunala bostadsbolaget Familjebostäders styrelse beslut om att sälja ett bostadshus på Pilgatan 26 på Kungsholmen. Köpare var en bostadsrättsförening grundad av hyresgästerna. Priset var 125.000 kr. (eller ca 500.000 kr i dagens penningvärde). Som den första fastigheten att ombildas till bostadsrätter markerar affären en brytpunkt i Stockholm stads bostadspolitiska historia.
Bakgrunden till försäljningen var det fullmäktigebeslut senhösten 1978 som möjliggjorde ändringar av de allmännyttiga bolagens ändamålsparagraf. En förändring av bolagsordningen som var nödvändig för att de sittande borgerliga politikerna skulle kunna infria 1976 års vallöfte om ”valbarhet i boendet”; i praktiken att allmännyttans hyresgäster skulle få ”rätt att friköpa” sitt boende.
Snart strömmade intresseanmälningarna in. Med få undantag var det i innerstadens – i synnerhet Östermalms – ”saneringsfärdiga” bestånd som intresset var som störst. Dessa hus i attraktiva lägen, för det mesta uppförda under sekelskiftets byggboom eller tidigare, hade genom förköpslagen köpts upp från privata fastighetsägare under 1970-talet för att moderniseras med badrum, hiss, sopnedkast och ändrade lägenhetsplaner enligt samtida standard. I de fall där renovering inte ansågs genomförbar skulle husen istället rivas för att ge plats åt nya.
Saneringarna kritiserades för bristande boendeinflytande och ett stelbent förfarande där det nya bostadsbeståndet skulle bestå av betydligt fler stora lägenheter, vilket i sin tur skulle leda till höjda boendekostnader. Kritiken kulminerade i Mullvadenockupationen 1978, en händelse som väckte stor uppmärksamhet. För den borgerliga majoriteten i fullmäktige blev ”Mullvaden” ett argument i debatten om ombildningar. Makten att besluta i saneringsfrågan måste överlåtas till hyresgästerna själva, en överlåtelse som för de borgerliga var synonym med övergången från kommunalt till privat ägande. Dessutom menade man att en spridning av fastighetsägandet skulle motverka segregationen, vilken blivit en allt hetare fråga under 1970-talet.
Från vänsterhåll varnades tvärtom för ökad segregation och spekulation i bostäder som följd av utförsäljningar av allmännyttans bostadsbestånd i Stockholm. Följderna av det sena 1970-talets snabba ökning av andelen bostadsrätter i innerstaden, där bostadsrättsföreningar köpt loss privatägda fastigheter genom fördelaktiga s k ”strimlade lån”, hade redan börjat kunna avläsas i form av demografiska omförflyttningar på fastighetsnivå. Bostadsrättsomvandlingen av innerstaden innebar från början att människor med lägre inkomster fick ge plats åt människor med högre inkomster.
Svenska Dagbladet, 1979-02-20.
Under Familjebostäders förhandlingar i ett samtida ombildningsärende, med bostadsrättsföreningen i fastigheten Rackelhanen 3 (Jungfrugatan 31, Tyskbagargatan 10), visade det sig att få av husets 22 hyresgäster över huvud taget var mantalsskrivna på adressen. Utöver oenighet inom föreningen så började snart också ett mycket stort antal människor höra av sig direkt till bolagsstyrelsen, med förslag om snabba affärer och pengar under bordet, varpå den överrumplade styrelsen måste bordlägga ärendet. Istället blev alltså fastigheten Fikonträdet 19, med huset på Pilgatan 26, den första att ombildas till bostadsrätter.
Ytterligare ett fåtal fastigheter hann säljas, men drogs sedan tillbaka i och med maktskiftet i Stadshuset, hösten 1979. Det skulle dröja ett drygt decennium innan ombildningarna av allmännyttans bostadsbestånd återupptogs, som en del av det tidiga 1990-talets borgerliga ”systemskifte” och högergir i svensk bostadspolitik. Försäljningen av huset på Pilgatan 26 för 40 år sedan framstår som anekdotisk med tanke på de mer omfattande försäljningar av allmännyttans bestånd som skett från 1990-talets slut och framåt. Samtidigt tjänar det som en prolog till just den stora förskjutning från ett gemensamt till ett privat ägande av stadens bostadsbestånd som ägt rum under denna tid.
Arkitekturrevisionen arbetar med en kartläggning av hela det här förloppet. Från ombildningen av Fikonträdet 19 till idag. Men det är inte bara ombildningar utan även så kallade beståndsförsäljningar, alltså avyttringar till andra kommuner och privata bolag, som vi kartlägger. Vi tar ett helhetsgrepp på den här utvecklingen och beskriver både de ekonomiska och de arkitektoniska värdena på fastighetsnivå. Vår förhoppning är att den här detaljerade kartläggningen ska utgöra ett underlag för diskussion nu när frågan om ombildningar och beståndsförsäljningar kommit upp på bordet igen.
Hittills har vi fokuserat på Stockholm stads bostadsbolag. Vi har sammanställt alla försäljningar och arbetar nu med att systematisera det här arkivet och tillgängliggöra det för allmänheten, något som aldrig tidigare gjorts. Vi hoppas kunna genomföra den här kartläggningen på regional nivå i slutändan eftersom vi anser at det är en mer relevant nivå för att förstå situationen. Om du är intresserad av att veta mer eller har något att bidra med hör gärna av dig på kontakt[@]arkitekturrevisionen.se eller följ oss på facebook.com/arkitekturrevisionen eller instagram.com/arkitekturrevisionen
Fikonträdet 19 (Pilgatan 26), den första av Stockholms kommunägda fastigheter att ombildas till bostadsrätter.
Källor:
”Orättvisorna ökar på Stockholms bostadsmarknad”, Aftonbladet 1978-03-10
”Riv Mullvaden!”, Aftonbladet 1978-08-02
”Tusen bo-rätter till salu s vill stoppa hela affären”, Dagens Nyheter 1978-12-05
”Ett borgerligt vallöfte som börjar synas i stan”, Svenska Dagbladet 1979-01-30
”Hyresgästerna får köpa huset”, Svenska Dagbladet 1979-02-20
”Ingen försäljning till hyresgästerna”, Svenska Dagbladet 1979-10-24
Jan Jörnmark, ”Bostadsrätterna, allmännyttan och lagarna”, http://docplayer.se/41957484-3-bostadsratterna-allmannyttan-och-lagarna.html